Mormors mors chokladkakor

Till 60 kakor:
100 g smör
1 dl strösocker
3 dl vetemjöl (180 g)
1 äggula
2 msk kakao
1 tsk bakpulver

Garnering:
1 äggvita
½ dl pärlsocker

Blanda alla ingredienserna i en matberedare och mixa till en smidig deg. Dela degen i två delar och rulla dem till drygt fingertjocka längder. Lägg längderna på en bakplåtspappersklädd plåt och platta ut dem till en bredd på 4-5 cm. Pensla med äggvita och strö pärlsocker över.

Grädda cirka 10 minuter i 175 grader. Kakorna är godast om de är lite mjuka inuti. Skär dem i sneda bitar (ca 2-3 cm breda). Låt svalna i rumstemperatur.

Detta recept låter ju väldigt enkelt och bra, men jag lyckades nog inget vidare. Några fingertjocka längder kunde jag inte åstadkomma, utan det blev två hoptryckta högar med odefinierbar form. Jag övervägde att slänga bort alltsammans en stund men tänkte att jag kan väl lika bra slänga det i ugnen. Såhär i efterhand kan jag konstatera att kladdiga blev de ju i alla fall. Och jag satsade på kvalitet istället för kvantitet.

Improviserad kållåda

Fick i uppgift att fixa ihop något (underförstått en kållåda) av kål och köttfärs häromdagen. Jag hittade inget recept och hade aldrig gjort det förut. Efter en stunds googlande fick jag i alla fall en början.

Jag stekte och kryddade köttfärsen med egna, vafria kryddor och cirka tio liter sojasås. Sedan stekte jag den  skurna kålen i flera omgångar i stekpannan (kålhuvudet var hur stort som helst) och hällde på sweetchili-sås (det kan inte bli annat än bra då, tycker man). Plus lite morötter, det gillar vi. Jag hällde allting i en gryta vartefter och när samtliga ingredienser var färdigstekta hällde jag lite (okej, alldeles för mycket) vatten i grytan och lät kållådan (-soppan) koka för att undvika stenhårda kålbitar.

Inga exakta mått här, inte. Men det blev ändå helt okej. Någon fröjd för ögat var det inte, därav avsaknaden av bild. Men nästa gång någon i min närhet blir sugen på kållåda (av alla saker) så kan jag fixa ihop en utan problem. Möjligen behövs en storstädning i köket efteråt, men det kan vi leva med tycker jag.